Övergödning lösning: övergödning konsekvenser
Våtmarker - rätt sätt att minska övergödningen?
Övergödning, som följd av för stor näringstillförsel, är ett utbrett problem i våra sjöar, vattendrag och havsområden. Vårt sötvatten är en viktig resurs som ska täcka stora behov. Det kräver friska sötvattensmiljöer med god vattenkvalitet.. Mänskliga aktiviteter orsakar övergödning En del av näringstillförseln sker naturligt. Men mänskliga aktiviteter tillför extra näringsämnen i form av kväve och fosfor. Detta orsakar i övergödning med igenvuxna sjöar och vattendrag, minskad biologisk mångfald, försämrad vattenkvalitet och syrebrist som resultat. Näringsämnena kan även orsaka kraftiga algblomningar. De mänskliga verksamheter som bidrar till övergödningen är framför allt jordbruk, avlopp och reningsverk, men även industrier, skogsbruk, vägtrafik och sjöfart. Extra näringstillförsel kan också ske genom så kallad internbelastning då gammal näring, som tidigare varit bunden i sediment, frisätts. Klimatförändringar kan försvåra ytterligare.
Övergödning
Hur kan vi minska algblomningen? Övergödningen är en av de största utmaningarna för Östersjön idag. Algblomning, syrebrist och bottendöd är några av de problem som övergödningen bidrar till. Hela Östersjön har idag problem med övergödning, och Egentliga Östersjön, Finska viken och Rigabukten är allvarligt drabbade. Övergödning uppstår när ett överskott av växtnäringsämnena kväve och fosfor kommer ut i havet. Det är de 90 miljoner människor som bor inom avrinningsområdet som påverkar Östersjön med växtnäringsämnen som slutligen hamnar i havet. Utsläppen av växtnäring kommer från jordbruk, reningsverk, enskilda avlopp, trafik och industrier. Utsläppen från land har minskat på senare år, men måste sjunka ytterligare för att stoppa algblomningar, syrebrist och bottendöd. En dödlig kedjereaktion Växtnäringen som rinner ut i Östersjön bidrar med nästan en miljon ton kväve och cirka 30 ton fosfor per år. Det är mer än dubbelt så mycket utsläpp som för år sedan.
Övergödning östersjön
Anläggning av våtmarker föreslås ofta som en lösning för att fånga upp näringsämnen såsom fosfor och kväve som är på väg att rinna ut i havet. Ny forskning visar att våtmarkers förmåga att minska näringsbelastningen på havet beror på var de ligger i landskapet. För att de ska bidra till att minska övergödningen behöver vi därför mer kunskap och bättre riktlinjer. Det senaste århundradet har utsläpp av näringsämnen från land till hav ökat rejält på grund av mänskliga aktiviteter. Det har lett till mer övergödning och algblomningar. Att anlägga, skydda eller restaurera våtmarker har använts för att minska näringsbelastningen från olika källor. Stoppas näringsämnena upp? Våtmarkers förmåga att fånga upp näringsämnen har utvärderats inom ett antal projekt men då ofta med fokus på enskilda våtmarker inom ett lokalt avrinningsområde. Resultaten visar att en våtmark under gynnsamma förhållanden kan minska näringshalten i det vatten som strömmar genom den.
Övergödning lösning:
Övergödning jordbruk
Övergödning Hitta på sidan Övergödning är ett utbrett problem i våra sjöar, vattendrag och havsområden, framför allt i södra Sverige. Det försämrar vattenkvaliteten och kan i vissa fall orsaka syrebrist. Läs mer om vårt arbete med övergödning. Foto: Peter Henriksen. Näringsämnen i form av kväve och fosfor finns naturligt i miljön men när extra näringsämnen tillförs i vattnet på grund av mänskliga aktiviteter kan övergödning uppstå. Sveriges omgivande hav är påverkade av övergödning, särskilt Östersjön. Koncentrationen av näringsämnen är högst nära kusten och i anslutning till större städer och i vikar. Problemen med övergödning av sjöar och vattendrag är störst i södra Skåne, Mälardalen, Östergötland och söder om Vänern. Du kan hitta information om övergödningssituationen i ditt närområde i databasen VISS. Där kan du söka antingen på namnet på ett vattendrag eller en sjö, eller via karta. Effekter av övergödningen Övergödning leder ofta till en ökad produktion av växtplankton och fintrådiga alger.