Minska försurning: försurning av sjöar
Minskad försurning av vattendrag gör det möjligt att kalka mindre
Foto: Johnnie Walker 91 CC BY-SA I sötvattensmiljöer orsakas övergödningen nästan alltid av fosfater, eftersom fosfor är det ämne som oftast begränsar den biologiska produktionen i sötvattnet. På land och i havet är det däremot kväve som i de allra flesta fall är begränsande. Nedfallet av kväve - med ursprung i utsläppen av kväveoxider och ammoniak - fungerar därför som en gödsling av naturen. I måttliga doser innebär tillförseln att trädens tillväxt ökar. Men samtidigt gynnas också vissa växtarter, som lättare kan ta till sig mer kväve, på bekostnad av andra. Den utarmning av ekosystemens biologiska mångfald som nedfallet av kväve för med sig är ett reellt och mycket allvarligt problem i stora delar av Europa. Den tillväxtökning kvävenedfallet ger upphov till ökar dessutom den biologiska försurningen. Vilka områden drabbas? Situationen är värst i områden med intensivt jordbruk eftersom ammonium-kvävet, som till 90 procent kommer från djurhållning, i stor utsträckning faller ner relativt nära utsläppskällan.
Minska försurning:
Försurning konsekvenser
Kalkning och andra motåtgärder Hitta på sidan Kalkning av sjöar och vattendrag har bedrivits sedan slutet av talet och finansieras huvudsakligen med statsbidrag. För närvarande satsas cirka miljoner kronor årligen via vårt anslag för åtgärder i havs- och vattenmiljöer. En av de största miljöinsatserna För att motverka effekterna av försurning i sjöar och vattendrag inleddes en bidragsfinansierad försöksverksamhet med kalkning. Resultaten från försökskalkningarna var positiva och permanentades statsbidraget med Naturvårdsverket som huvudansvarig myndighet. Under de följande två decennierna ökade omfattningen av åtgärderna och i början av talet spreds årligen cirka ton. Sedan har staten satsat över sex miljarder kronor, vilket gör kalkningen till en av de största miljövårdsåtgärder som genomförts i Sverige. Till detta ska läggas de resurser som satsas från huvudmän, främst kommuner, i form av delfinansiering eller personalkostnader.
Försurning av mark
Dela Kalkning av sjöar och vattendrag för att motverka försurningen från surt regn är en av de största miljövårdssatsningarna i Sverige. För närvarande kalkas det för miljoner kronor per år. En analys visar att hälften av kalkningarna kan avslutas. Sedan den storskaliga kalkningen påbörjades på talet har det sura nedfallet minskat med 90 procent. Samtidigt har kalkningen minskat, men inte i samma takt som det sura nedfallet har avtagit. Det beror delvis på att det har saknats underlag för att bedöma om sjöarna och vattendragen skulle vara försurade om man slutade kalka. De kalkningsinsatser som hittills har genomförts i Sverige har gjort stor nytta för miljön. De har motverkat den mänskligt orsakade försurningens negativa effekter och har haft stor betydelse för den biologiska mångfalden och fritidsfisket. Kalkningen har hjälpt arter som är känsliga för försurning, till exempel flodpärlmussla och flodkräfta. Återhämtning från surt nedfall pågår I takt med att det sura nedfallet har minskat och vattendragen börjat återhämta sig, behöver kalkningsinsatserna ses över, så att inte onödig kalkning sker.
Försurning och övergödning
Försurning av sjöar och vattendrag Hitta på sidan Information om kalkning och biologiska effekter av försurning i sjöar och vattendrag. Naturlig försurning och försurning orsakad av människan Försurning innebär att vattnets pH-värde minskar över tiden. Försurningen kan vara orsakad av naturliga processer eller av människans aktiviteter. Den naturliga försurningen är en långsam process som påbörjades efter den senaste istiden. Efter isavsmältningen minskade långsamt mängden basiska ämnen i marken till följd av vittring, urlakning och upptag i vegetationen. Dessutom tillfördes vätejoner från växternas näringsupptag samt naturliga syror från nedbrytningen av växtmaterial humusämnen. Dessa processer medförde en naturlig sänkning av pH-värdet i marken och i sjöar och vattendrag. I jämförelse med den naturliga försurningen uppvisar den som orsakats av människan ett betydligt snabbare förlopp. Människans bidrag till försurningen är främst orsakad av utsläpp vid förbränning av kol och olja men även det nutida intensiva skogsbruket bidrar.