nutfall.pages.dev



Utdött havsmonster: Urtida fossilt havsmonster hittat i Tyskland


  • utdött havsmonster
  • Forskare analyserar nu skallen för att avgöra om det kan handla om en ny art som vetenskapen ännu inte känner till. Paleontologen Steve Etches hjälpte till att gräva ut den fossilerade skallen ur klippan i Dorset och är den som har återställt den och satt tillbaka alla ben där de ska vara. Enligt honom är det otroligt att skallen är i så gott skick. Ett skrämmande rovdjur Skallen avslöjar de egenskaper som gjorde pilosauren till ett väldigt skrämmande rovdjur. Den var ett så kallat apex-rovdjur, eller topprovdjur, högst upp i näringskedjan. Förutom sina knivskarpa tänder använde den flera olika sinnen, bland annat sensoriska gropar som fortfarande syns på skallen och som kan ha gjort det möjligt för djuret att upptäcka förändringar i vattentrycket. Dokumentär om skallen Pilosaures bett var dubbelt så kraftfullt som en saltvattenkrokodils, som enligt Emily Rayfield, professor i paleobiologi vid University of Bristol i Storbritannien, är det djur som i dag har världens kraftigaste käkar.

    Utdött havsmonster:

  • Fossila pigment avslöjar färgen hos utdöda havsmonster
  • Skallen av ett skrämmande havsmonster hittad
  • Urtida fossilt havsmonster hittat i Tyskland


  • Skallen av ett skrämmande havsmonster hittad

    Urtida fossilt havsmonster hittat i Tyskland Rekonstruerat skelett av Lagenanectes richterae i skalenlig storlek med forskaren Annette Richter. Ett miljoner år gammalt fossilt havsmonster från norra Tyskland har identifierats av en internationell forskargrupp. Lagenanectes kan knappast ha varit en skönhet, med superlång hals och tänder som stack rakt ut åt sidorna, men har nu fått en plats i det vetenskapliga släktträdet. Djuret visade sig vara en av de allra första elasmosaurierna. Bild: Joschua Knuppe Den bisarra varelsen var en plesiosaurie, en utdöd långhalsad vattenlevande reptil som påminner om fantasibilderna av Loch Ness-monstret, och som dominerade haven under dinosauriernas tidsålder. Lämningarna efter det åtta meter långa skelettet samlades in redan av privata fossilsamlare. De perfekt bevarade benen räddades undan tunga maskiner i ett lerbrott i Sarstedt nära Hannover. Trots att det gått närapå ett halvt århundrade sedan det upptäcktes var det först nyligen som en grupp internationella forskare bjöds in av Landesmuseum Hannover för att studera det fossila skelettet.

    Dock läste jag Fysik i Grundskolan, måste ha drömt och skenat iväg just den lektionen som handlade om tryck. Men min logik viskar till mig så här: Om vid ytan där det är 1atmosfär i tryck. För enkelhetens skull så säger vi att trycket då är 1kgm². Så vid 5m är det 5a eller 5kgcm². Så en fisk eller ett utdött havsmonster med en yta på cm² eller 5m². På ytan står den emot ett tryck på 5kg, på m där trycket är kgm². Så en fisk med bara 1m², på ytan 1kg och på m kg. Den lilla fisken eller de utdöda havsmonstret har kg mindre vikt än den stora fisken eller de utdöda havsmonstret har. Och kan således utveckla starkare ben och större luftblåsor för att kompensera mot trycket. Eller något sånt. Nu vet jag att siffrorna är helt åt helvetet. Du har rätt i ditt tänkande men det är så att varelserna där nere är födda i det enorma tryck som är och har aldrig varit utsatt för nått annat. Det gör att deras kroppar upplever trycket som helt normalt, precis som vi människor gör här på jordytan vid hPa.

    Fossila pigment avslöjar färgen hos utdöda havsmonster

    Foto, film, ljud- och musikinspelning Kritahav och havsmonster Nu förtiden är det lugnt och fridfullt i Tykarp och Ignaberga. Annat var det för 80 miljoner år sedan Kritahavets invånare Det var en gång för länge sedan Föreställ dig att du reser 80 miljoner år tillbaka i tiden, du befinner dig nu i kritaperioden! Tykarp och Ignaberga täcktes av ett varmt grunt hav, och i havet fanns många små öar. På öarna levde små dinosaurier och i havet fanns mängder av ostron, kräftor, sköldpaddor, bläckfiskar och hajar. Här slogs havslevande monster mot varandra, som draklika mosasaurier och långhalsade plesiosaurier! Vi kan se resterna av detta hav med dess invånare än idag, fast det ser lite annorlunda ut. Det som en gång var djur och växter är idag ett kalkberg som stäcker sig från Ignaberga och Tykarp till Kristianstad och förbi Bromölla, detta område kallas Kristianstad kritabassäng. Kalkstenen är mycket rik på fossil och har man tur och tålamod kan man hitta fossil efter bläckfisk och till och med hajtänder!